Tänk så många gånger min dåliga självkänsla och min rädsla för att misslyckas har fällt mig genom åren. Det har gjort att jag stagnerat och hoppat av saker som jag egentligen tycker är roliga, givande och stärkande. Det har gjort att jag inte vågat söka mig till utbildningar jag egentligen ville. 

Jag kan resa jorden runt, åka till kina själv, jag räds inget på så vis. Men att misslyckas skrämmer mig så till den grad att jag hellre låter det vara och självkänslan som säger att jag inte duger till bättre har gjort att livet bara har varit filmjölk, varken några toppar eller större dalar. 

Självkänsla, Jag tänker bara på  Mia Thörnbloms energiska röst som fastnar i huvudet och jag vill mest bara skrika, lugna ner dig!  Men ändå så viktigt. Jag har varit på flera av hennes föreläsningar men tänkt att nä, det där gäller inte mig, vilket dravel och så har jag fortsatt i filmjölkensland. Inte tagit så mycket på allvar. Varit lite av clownen i klassen och skrattat bort det mesta. Det är mycket enkelt för det betyder att jag inte behöver ta tag i de jobbiga bitarna för jag har ju det ganska bra, eller....

Det är dags att bestämma mig nu. Vill jag att livet skall vara filmjölkskladdigt? Då är det fine, då har jag bestämt mig för det.

Eller vill jag vill utvecklas och göra något meningsfullt här i livet. Vilket också kan betyda att jag faller och får några blåmärken men att det kan leda till något annat. 

Jag har flera gånger funderat på om jag inte skulle börja blogga igen. Men tanken har jag släppt då jag kom fram till vem som egentligen bloggar nu för tiden  (och nu kommer en grov generalisering) nämligen, silikonläppade tonårstjejer som bloggar om mode och alla mingelfester, kändisar som bloggar om sina fantastiska liv  och lattemammor som bloggar om sina barns framsteg i potträningen och jag kände att jag inte riktigt passade in där.

Men nu går jag här hemma och skrotar. Som en klucksjuk gammal tant på grund av ryggbesvär. Eftersom jag inte har familj och barn inpå husknuten så får katten ta en hel del och det känns ju lite orättvist mot er andra som då inte får ta del av mina roliga små underfundiga stunder, mina grubblerier och andra fantastiska tankar . Så jag börjar väl blogga lite smått igen. 

Känner jag mig själv rätt så blir det nog en sisådär fyra eller fem blogginlägg innan jag tröttnar. Liksom jag brukar göra på de flesta projekt jag drar igång. 

Så är det. 

Då var det dags att åka hem. Trist, skulle vilja stanna en vecka till. Jag fick faktiskt ett jobberbjudande från ett av de mindre hotellet jag bodde på. Där kunde endast ägaren av hotellet engelska vilket var ett problem eftersom han hade så mkt annat att göra än att stå i receptionen. Eftersom det kommer fler och fler utländska turister så ville han ha någon som kunde engelska. Men det är långt ut på landet där det än så länge är väldigt fattigt. Men tanken är lockande.

I dag fyller Alicia och Zebastian år! Jag hoppas ni har de bra och får en fin födelsedag!! Kramar från mig.

Kineskiska muren...check

sidenmarknaden...check

tunnelbaneakning i Peking...check

Nastan lurad av riksha...check

Vilse i stan..check,check check.

Taxi chaufforerna hittar inte till mitt hotell. Sa telefonrakningen blir dyr for mig nar de maste ringa och fa vagbeskrivningen av hotellet. Markligt att de inte har GPS i bilarna. Tv med pekskarm bak i bilen verkar ju vara standard.

Forsokte vandra mig hemat fran ett snabbbesok pa himmelskafridens torg, men det var langt. Alla gator finns inte pa kartan sa jag har gatt valdigt langt i dag om man raknar med alla snurr jag gjort bland hutonger och gator tills jag tillslut trottnade och tog taxi, som faktiskt inte ar sa latt som jag trodde. Taxichafforerna latsas inte se mig. Kan bero pa att de vet att de inte hittar till hotellen och det blir sa mkt krangligare?

Hann aven ta en riksha. Det var inte roligt. Han sa att det kostade 20 yan, jag sa tva och sa hoppade jag in eftersom han sa ok. Nar jag betalade blev han forbannad och snodde en hundring jag hade i planboken. Jag hindrade hans vag innan han hann ivag med cykeln och vi brakade lange och val, jag pa engelska och han pa kinesiska, tills jag borjade namna police. Da gav han med sig, slangde hundralappen pa marken och cyklade i vag. Aldrig mer riksha i denna stad.

I morgon ska jag besoka ett Lamatempel och sedan ga tillbaka till sidenmarknaden dar de alltid har " special price only for you".

Muren var forresten fantastisk!

Jag delade rum med den lokala guiden i Yangshou. Vi var ute sent tog nagra ol och tog sedan  en motorcykel hem som kostar typ 10 kronor. Nar vi hade kommit hem till hotellet och jag precis hade somnat vid 2 tiden kom hon in i mitt rum( rummet var stort och nastan tvadelat) med en gigantisk underl'pp och sa att det gjorde valdigt ont i ena halvan av huvudet. Jag trodde hon hade atit nagot olampligt och fatt en allergisk reaktion sa jag sprang ner och knackade pa en dorr dar ett svenskt par bodde och fragade om de hade allergitabletter. Yrvakna nekade dem och jag sprang upp igen. Guiden satt da pa sangen och borjade bli hysterisk och jag visste inte vad jag skulle gora.

Nat maste jag ju hitta pa, sa jag kyler en handuk och ska precis racka henne den dar hon sitter pa sin sang, da en acklig lang tusenfotingsliknande larv kryper upp ur hennes sang. Vi skricker bada hogt och jag slar med den vata handduken over odjuret som en vilde. Men den ar seglivad. Jag hittar tillslut en hink som jag slanger over den. Ber gudien ringa ambulans for vi inser att hon blivit biten, men hon kan knappt prata. Hon borjar bloda ur munnen och hennes l'pp ar gigantisk. Jag jagar upp hotellpersonal som kor henne till sjukhus och jag ber nan sorts vaktmastare att doda djuret. Jag vill inte finnas kvar i samma rum som den.

Vaktmastaren fattar ingenting, gar lugnt upp och inspekterar odjuret som ligger halvdod medan jag hoppar upp och ner och ropar kill it kill it! Don't just stand there!! Kill it!

Tillslut fattar han och dodar fanskapet. Jag ber om ett annat rum, funderar pa om larver kan lagga agg i kladerna i min resvaska eller om det ar nagon forbannad larvkompis som ligger och ruvar dar. Kan inte sova mer den natten.

Guiden kom tillbaka i dag, med gigantisk undrel'pp, och huvudvark som tydligen kommer att ligga i i fem dagar enligt lakare.  Fy sa laskigt.

Sa nu sitter jag har och ar gigantisk trott pa Guilins flygplats. Ar nu pa vag till Beijing oc kylan dar.

I Yangshou har det varit ca 35 grader varmt alla dagar. Harligt!

Nar jag kommer till Beijing ska jag ruska ur alla mina klader.

Fran kylan i bergen till varmen i Yangshou. Har ar ca 28 grader. Solen skiner och utsikten fran hotellet ar obeskrivligt! Jag kan inte med ord beskriva hur vackert det ar med sockertoppsbergen, men jag forstar nu att det ar Kinas mest valkanda motiv i allt de malar.

Bilder lar val komma, men nu ska jag hitta nat att ata.

Ha de gott!

Solen har varit framme. Otroligt skont. Sista dagen i Dazai har spenderats med vandringar kring risfalten. Fantastiskt vackert stalle.

Jag ar dock trott pa att vara fotoobjekt. Vill hem och ata i lugn och ro utan nyfikna blickar.